Ölands testfält var en för sin tid världsunik anläggning för kontroll av flygkameror. Flygkamerorna var riktiga bjässar, med negativformat på 23 x 23 cm. Bilderna blev detaljerade och användes som underlag för kartframställning. Att flygfotografera var en betydligt mer rationell metod än att som tidigare gå på marken och mäta, för att sedan rita kartor. På 1950-talet var dock tekniken med flygbilder fortfarande ung och under utveckling.

Ölands testfält bestod inledningsvis av 25 punkter, utlagda i skärningspunkterna på ett tänkt rutnätsmönster. En punkt innebär ett järnrör, och det är placerat mitt i ett betonglock, så att punkten ska gå att lokalisera på flygbilder. Punkternas koordinater mättes in med sådan noggrannhet att medelfelet uppskattades till mindre än två centimeter.

Syftet var att mäta i flygbilderna och jämförda hur väl de stämde med verkligheten. Testfältet kom att användas flitigt, det byggdes ut i omgångar och idag ligger nästan 200 betonglock kvar ute på Stora alvaret.

Vad gjorde då Ölandsfältet så speciellt? Jo, Bertil Hallert, som var professor vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, hade utvecklat en metod att undersöka flygkamerorna bättre än vad någon annan i världen kunde göra. Testfältet på Öland designades för denna metod.

Varför var det då så viktigt med noggranna flygfoton? Fotona var underlag för kartor med höjdkurvor, med en teknik som kallas fotogrammetri. 1950- och 60-talen var decennier när samhällsbyggandet gick för högvarv. Efterfrågan på kartor för projektering av bostadsbyggande, vattenkraftsutbyggnad och vägbyggnation ökade för varje år. Inom vissa områden var bristen på kartmaterial en broms.

Ölandsfältet erbjöd en metod som till och med var bättre än kameratillverkarnas. Ett exempel är när Kartverket i slutet av 1960-talet hade köpt in en skinande ny kamera. Den monterades i ett av verkets flygplan och testades över Öland. Resultatet var en besvikelse, så kameran skickades tillbaka till tillverkaren i Schweiz. Efter genomgång återvände den och Kartverket tog nya bilder över Ölandfältet. De analyserades och nu blev kameran godkänd.

Här nedan skriver professor Hallert själv om sin skapelse, som 1965 har använts i tio år. Han spådde att testfältet skulle bibehålla sin kvalitet i framtiden, men kunde nog inte i sin vildaste fantasi föreställa sig att de flesta av punkterna skulle finnas kvar intakta långt in på 2000-talet.