Meny Stäng

50, 60 eller kanske 70 år

Med skräp är det som med så mycket annat – kommer det över en viss tidsgräns så blir det sedan allt mer intressant med åren. Denna nästan övervuxna ölflaska låg precis så här, intill en sten som var lagom hög att sitta på. Den var av kapsyltyp, märkt med tre stjärnor och ett L. Hemkommen från Stora alvaret undersökte vi saken. L stod för glasbruket, troligen Limmared, och modellen hade tillverkats fram till 1950. Kanske hade flaskan legat vid stenen i 60 år. Eller 70. Någon hade suttit långt ute på alvaret och druckit en medhavd öl. Kanske vid tillsyn av djur. Eller under jakt.

När jag för ett par år sedan kartlade testfältet på alvaret hittade jag en brännvinsflaska, en 37:a. Det låg till skillnad mot ölflaskan uppe på marken, som om någon slängt den där bara dagar tidigare. Men alla bitmärken i skruvkorken av aluminum skvallrade om att djur hade undersökt den och förmodligen också sparkat runt den. I botten stod tillverkningsår 1964, sista året som man lade ut nya betonglock på testfältet. Lars Alm från Stockholm ansvarade för utläggningen den sommaren. Några år senare ledde han mätningarna vid byggandet av Ölandbron. Då ställde hans mätteam frågor om testfältet, som de hört talas om men inte sett. Det resulterade i att Lars höll en guidad tur ute på alvaret. Men idag skulle han skulle förmodligen inte minnas en sådan sak som vad för flaskor de hade dricksvatten i, den där sommaren 64.

Det här med tidsperspektivet är intressant… för alvaret är det lite mer tilltaget än i samhället i övrigt. Det som slängs eller tappas här kanske hittas först efter ett sekel, eller i alla fall ett halvt. Äldre ölänningar säger att alvaret växer igen, och flera poängterar att det gått extra snabbt de senaste åren. De har överblick över decennier, kanske upp emot 50 år. Eller till och med mer.

Ett fynd jag dock är säker på att någon tappade i samband vid arbete med testfältet på alvaret är en penna, som fick vänta i nästan 60 år på att bli upplockad. Pennan låg egentligen mitt ute i ingenstans. Jag var dock nyfiken på platsen för att se om det fanns några rester får av de masonitskivor på 40 x 40 cm, som sattes upp 1961.

Av flygsignalen i masonit fanns inga spår, men pennan som låg där var hel, förutom att den hade två längsgående sprickor. Jag insåg att en blyertspenna består av att två delar, med en urfräsning utmed där stiftet ska ligga. Delarna limmas samman, med blyertsstiftet i mitten. Stiftet var helt, förutom yttersta spetsen. All färg som pennan en gång måste haft, var däremot borta.